Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

söndag 12 juli 2009

Försäkringskassan - De nya industriarbetarna

Kunden i centrum. Glöm det om du har med Försäkringskassan att göra.
Här är det effektivitet och produktion som gäller.
Beslut om föräldrapenning: 12 minuter.
Havandeskapspenning: 23 minuter

Handläggarna liknar det vid en industri. De har känslan av att avslag är mer meriterande än beviljanden. En handläggare grattades när han gjort extra många avslag – och antalet beslut påverkar lönen.

Varje år kollas handläggarnas verkningsgrad – hur mycket tid som gått i förhållande till den rekommenderade.
Och de siffrorna påverkar hur hög lön handläggaren får.

Enligt Henrik Mäkinen, styrekonom på Försäkringskassans huvudkontor, är produktionen den enskilt viktigaste faktorn vid lönesättning.

– Att leverera tjänster till kunder i stor mängd och med god kvalitet spelar störst roll vid lönesättning, säger han till Sydsvenskan.

Att leverera många tjänster i stor mängd och med god kvalitet kan vara en bra målsättning. Dock inte om du arbetar med människor vill jag påstå. Vi människor är ju också individer vilket gör att vi inte alla kan likställas med varandra. Därför ter sig Försäkringskassans anpassning till traditionell industriproduktion som både stötande och människofientlig.

Jag finner anledning att upprepa vad jag skrev i ett inlägg den 27 januari:
- Jag tror att det nu är läge för en drastisk omläggning som syftar något längre än till i morgon. Avveckla Försäkringskassa och Arbetsförmedling i dess nuvarande former och sammanför dessa myndigheters uppgifter med delar av kommunernas socialtjänst för att på detta sätt skapa EN stöd- och bidragsmyndighet. På detta sätt skulle många vinster göras. Den dåliga samverkan som idag finns mellan dessa olika verksamheter skulle inte längre ställa till trassel för kunden som idag bollas mellan olika instanser där man skyller på varandra och inte tar eget ansvar. Människor skulle inte längre behöva känna sig kränkta och som brickor i ett spel utan skulle ha möjlighet att samlat, till en instans, framlägga sina svårigheter och behov.