Läser en artikel om prins Hassan av Jordanien. och slås av hur farligt det kan vara att stämpla en hel region som diktaturer styrda av tyranner och religiös fanatism.
Här framträder en företrädare för ett arabland, en kunglighet dessutom, och ger ett snarast sympatiskt intryck då han uttrycker hur han ser på sin och länders ledares roll i förhållande till folket:
– Ledarna i regionen, inklusive mitt eget land, måste utvidga medborgarnas inflytande. Bara när det råder ett nära samarbete mellan samhället och regeringen kan du säga att landet är stabilt.
Visst, det är bara ord men det är ord som kan vara en bra motvikt mot Khadaffi när han kallar folket i Libyen för drogade råttor. Sett i det skenet så är det starka ord även om jag alltid vill se handling som en följd av vad som uttrycks i ord.
