Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 5 maj 2011

Inga rymningar från slutna anstalter

Jag, som jobbat i kriminalvården sedan 1976, var under mina mest aktiva år långt ifrån att kunna skriva det rubriken säger. Under 90-talet jobbade jag mycket aktivt med särskilt säkerhetsfrågor men var ändå långt ifrån att vara nära en nollvision för rymningar från slutna fängelser. Det hade förstås många orsaker. Då var vi ännu inte beredda att gå så långt som idag för att täppa till "hålen".

Den stora förändringen kom 2004 med uppmärksammade rymningar från våra säkraste fängelser, t ex Kumla och Hall. Då reagerade också den politiska nivån och var beredd att gå längre än vad som tidigare ens kunnat diskuteras. En utökad kontroll, inte bara av fångar utan även av personal kom till stånd. Antalet permissioner har väsentligt reducerats. Ja, man kan väl påstå att det mesta stramats åt högst märkbart. Kort sagt kan väl sägas att det idag råder en bättre kontroll i våra fängelser. En kontroll som bl. a. lett till att fångarna är där dom ska vara när dom avtjänar ett fängelsestraff, nämligen i fängelse.

Det är intressant att titta i backspegeln och notera hur olika vi sett på säkerhetsarrangemang genom åren. Jag var på 80-talet bl. a. chef för den slutna anstalten i Uppsala där det stundom var alltför många rymningar. Av den orsaken begärde jag bl. a. att få klä in murkrönet runt anstalten med s. k. concertinataggtråd. Denna begäran avslogs med kraft vid flera tillfällen. Likväl avslogs min begäran om att få montera en utvändig kamera som bevakade anstaltens entre. Säkerhetsarrangemang som idag betraktas som självklarheter. Fängelseentren, för övrigt belägen mindre än 10 meter från trottoaren längs Dag Hammarskjölds väg.

Samtidigt med den åtstramning och säkerhetsupprustning som skett har också en positiv utveckling av verksamheter inne i fängelserna ägt rum. T ex har studieverksamheten förbättrats och betydligt bättre studieresultat nås idag. Ett annat område, där Kriminalvården t o m kan ses som ledande, är området neuropsykiatriska funktionshinder där t ex de många fångarna med ADHD idag kan få adekvat behandling under fängelsetiden. En insats som på sikt torde leda till betydligt färre återfall i brott vilket ju är en av Kriminalvårdens huvuduppgifter.