Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 17 januari 2012

Det är långt till arla morgonstund










Nelson har den lilla egenheten att han när han ligger och sover plötsligt stämmer upp ett synnerligen ljudligt ylande. Första gången det hände så studsade jag upp. Nej, jag skojar för jag kan inte längre studsa. Jag vaknade dock. Numera är jag så van så att jag oftast bara vänder mig och somnar om. Ibland blir jag dock genast klarvaken och stiger upp även om klockan, som i natt, bara var 01.53. Vad ska man göra uppe vid denna tid? Ute är det beckmörkt så där finns inget för mig att se. Övriga familjen sover tryggt vidare. Inte ens Sigge kommer och undrar vad jag gör.


Som du kanske anar så bänkar jag mig vid datorn och börjar där genomläsningen av ett antal dagstidningar.Har det hänt nåt som berör mig och som jag finner anledning att fördjupa mig i? Kanske i sådan grad att det t o m leder till ett blogginlägg.


Alla förstasidor idag rapporterar från  Idrottsgalan i Globen som jag såg på TV.  Det mest minnesvärda inslaget därifrån tycker jag var Lisa Miskovskys finstämda framförande av "Fields of Gold" till minne av  idrottshjältar som under 2011 lämnade jordelivet: Sven Tumba, Ricky Bruch, Eilert "Garvis" Määtä, Kjell "Hammaren" Johansson, Richard Holmlund, Jan Svanlund, Sven "Plex" Pettersson och Stefan Liv.


Under 2012 så hoppas jag förstås på att nya svenska idrottshjältar uppenbarar sig  då vi har bl. a. OS i London och fotbolls-EM i Ukraina & Polen att se fram emot.