Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 22 augusti 2013

Kloka husdjur

Hussar och mattar tillskriver ofta sina husdjur väldigt stor klokskap . Så även i vår familj.

Eftersom jag är halvkroppsförlamad så kan jag förstås inte gå ut med Nelson utan det är D:s uppgift. Nelson förstår mycket väl mina fysiska tillkortakommanden och hjälper till så att vi avlasta matte lite. Åtminstone inför måltider i växthuset.

D kommer ju alltid med famnen full av godsaker till dessa måltider och för att hon då ska slippa gå in en gång extra efter Nelson så har han och jag gjort en deal. Jag sätter på honom kopplet och sedan går vi sakta, sakta, ett steg i taget, nerför trappan till min elmoppe. Där fäster jag hans koppel vid moppen och sedan kör jag försiktigt ut till växthuset och Nelson lunkar snällt med  eftersom han vill vara med oss där ute i stället för att vara för sig själv.  Väl framkomna lossar jag Nelson från moppen och vi tar båda plats i växthuset och väntar på mattes ankomst.

När vi ska in igen efter måltiden tar vi samma tur i motsatt riktning. När vi då kommer till trappan ligger Sigge och väntar på oss.
Nelson och jag är redan på plats när D kommer
med korgen. Grekisk sallad, nygjord tzatziki
och nybakat bröd igår.

Nelson  har vant sig vid elmoppen.

Sigge ligger på trappan och väntar.
 

 
"Kom nu husse. Sigge och jag vill in".