Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 31 december 2015

Bokavslut och årsavslut

Käre ledare : min flykt från Nordkorea
319 sidor som tog 1 månad att läsa.
Så har jag då avslutat boken "Käre ledare", min flykt från Norkorea.  När jag den 29 november påbörjade boken så lovade jag mig själv att läsa boken klar innan årsskiftet och har alltså hållit löftet. Räknas det som ett fullgjort nyårslöfte?

I ett tidigare inlägg nedtecknade jag mina första intryck efter att ha läst 2/3 av boken och nu ska jag försöka ge en samlad bild: 

Kim Il-sung föddes den 15 april 1912. Samma dag förliste Titanic. Detta sammanträffande har regimen i Nordkorea använt som ett historiskt bevis som de uttryckt på följande sätt: "När solen sjönk i väster, steg den i öster". 

Ett land som odlar en sådan självbild är inte helt lätt att förstå sig på. Men icke desto mindre fascinerande att få veta mera om. 

Denna Nordkoreas självbild presenterades redan på sidan 38 så därför bar jag den med mig genom hela boken. En bok som absolut är läsvärd, men läsupplevelsen skulle tjäna på en inte så detaljrik beskrivning av alla skeenden. 

Persongalleriet i boken är oerhört omfattande och jag har ibland svårt att hålla isär alla de personer som nämns. 

 På sidan 7 finns en karta över Nordkorea och dess gränser och en inte skalenlig karta över Pyongyang. Dessa kartor återvände jag till gång på gång då de hjälpte mig att få en paus från alla detaljer och personer och  i stället kunde jag "vara på plats" i händelsernas centrum.

Bland annat dessa omständigheter gjorde att jag delade upp boken i etapper där jag fann del 1: DIKTATORN mest intressant då där gavs en inblick i detta gåtfulla land och dess besynnerliga maktstruktur. Del 2: FLYKTEN och del 3: FRIHETEN tycker jag var alltför långdragna och bemängda av detaljer som stundtals blev mera förvirrande än klargörande. 

 På sidan 313 skriver författaren : "[Där hemma] finns det två Nordkorea: ett verkligt land och ett fiktivt, som skapats av regimen. Efter min flykt upptäckte dessutom ett tredje Nordkorea: Detta är det Nordkorea som omvärlden har skapat".

Just detta faktum är försvårande för mig som läsare. Vad vet jag om Nordkorea och vad av det jag vet är med sanningen överensstämmande? 

Efter att ha läst boken vet jag tveklöst mera. Allra helst som författaren Jang Jin-sung tillhört landets maktelit och haft inblick i sådant som varit okänt utanför maktens korridorer. 

 När jag efter 319 sidor stänger boken så biter det sig fast hur olika vi människor lever. Då känner jag att jag tillhör de privilegierades skara.

Jang Jin-sung utnämndes till "hovpoet" för att skriva hyllningsdikter till Kim Jong-Il och kanske skulle han efter sin flykt fortsatt skriva poesi, för hur intressant och spännande handlingen än må te sig så krävs det ett visst språkligt flyt för att skriva i romanform. Det flytet saknar jag i denna bok.  

Mycket bottnar förstås i att jag helt enkelt vet alldeles för lite om Nordkorea. Ett faktum som jag delar med de flesta eftersom Nordkorea sägs vara världens mest slutna land. Det innebär att jag inte har några referenspunkter, inget att knyta an till i det nordkoreanska samhället. Jag känner mig hela tiden lite vilsen när jag läser boken. För väl det förresten, jag skulle inte vilja känna mig hemma i Nordkorea.
Jag hade nog varit betjänt av att ha läst en faktabok om Nordkorea innan jag tog mig an denna bok. Men, var hitta en sådan som andas någon form av objektivitet?
Det är väl så att bokläsande ibland landar i flera frågor än svar och jag får nöja mig med det.  Vill jag veta mera så får jag läsa mera.

Vad jag tycker om en bok handlar oxå mycket om mina egna förväntningar.Kanske hade jag alltför högt ställda förväntningar på denna bok. 

Avslutningsvis, det skulle vara intressant att se boken filmatiserad.

När jag gav tog mig an den här boken så var det efter ett års lästorka. Höstmörkrets ankomst verkar ha denna inverkan på mig då det är lite drygt ett år sedan min senaste bok. Eller kan det möjligen vara så att jag borde ge mig på att läsa nån annan typ av böcker. Jag hamnar ofta i böcker som har en dokumentär ansats. Kanske borde jag vidga mina vyer för att få läslusten att stanna lite längre perioder.

Om min nästa planerade bok,  "Sapiens: en kort historik över mänskligheten"  lyckas med detta är jag inte helt säker på. Titeln  känns rätt krävande. Inte direkt lättsmält om jag säger så. Men, den som sig i leken ger får leken tåla.

Jag får väl se det som att jag går ut hårt läsåret 2016. 

Apropå 2016 så önskar jag dig ett Gott Nytt År! som kommer att innehålla så mycket som möjligt av det du allra helst vill uppleva. Och förstås, Tack för att du bidragit till att ge min blogg liv under 2015.
Bild från i morse:Förhoppningsvis är det ett ljust 2016 
som närmar sig där i fjärran.


















onsdag 30 december 2015

Former, figurer och förströelse

Vårt gamla äppelträd har jag utanför fönstret vid min datorplats. Nu när snön kommit är det extra fascinerande att sitta och titta på alla former och figurer som döljer sig i det snöklädda grenverket. Ju livligare fantasi, desto mera ser du. 

Som du förstår så har jag rätt modesta krav på förströelse här ute på vischan. Det blir gärna så när jag är min egen största begränsning. Jag kan ju inte bestämma mig för att göra vad som helst eller för den delen vad jag helst skulle vilja göra. Medveten om det så har jag lärt mig att fånga ögonblicket . Carpe punctum. 

Därför kan min blogg stundom oxå te sig begränsad. Men du, jag lovar att inte blogga om alla grenverk här på Getingstorp.

Förutom att studera det gamla äppelträdet så är jag just nu i färd med att avsluta boken "Käre ledare" som jag berört i tidigare inlägg. Eftersom jag hade föresatt mig att avsluta den innan årsskiftet så kommer ett avslutande inlägg om boken i morgon.
Mycket spännande döljer sig i det grenverket.


Och annorstädes.På stammen till höger om klykan
sitter en av våra två........


.hackspettar och smaskar på skinksvålen. 

Ser du vad jag ser?




tisdag 29 december 2015

Snöröjningspremiär

Vägen nerifrån postlådan hade grannen plogat redan
när jag gick upp igår morse.

Igår var det oxå dags för D:s säsongspremiär med snöslungan. Med den sköter hon all snöröjning på tomten.
D vill inte vara med på bild.

Nu blir det lättare för Osborne att ta sig fram.
Det tar sin rundliga tid att snöröja med snöslungan då det måste finnas framkomliga vägar på både fram- och baksidan av huset. Igår var det dessutom väldigt tung och packad snö att tugga sig igenom.
Vägen till gäststugan, växthuset och vedboden måste
hållas öppen.




måndag 28 december 2015

Föga överraskande

Att gårdagens inlägg bara fick två kommentar var föga   överraskande. Att den ena kommentaren kom från BP var däremot inte överraskande, snarare väntat. 

Inte heller överraskande är att  trädgården nu skiftat färg, från grönt till vitt.  Den snö som nu kommit har väl kommit för att stanna kan jag anta. Vår granne har varit här och plogat och senare idag ska D ut med snöslungan för att snöröja på tomten.


Julstämningen kom något försenad.

Äppelträdet i vinterskrud.

Snart kommer skogens invånare på besök.

Fjärran från härliga sommarbad.

Nyplogat.
Osborne har verkligen hittat hem hos oss och allt fungerar jättebra. Inte heller det överraskande då alla brukar trivas på Getingstorp. Sigge och Osborne har nu förstått att de båda bor här och därför accepterat varandra. 
Husse smälter inför den blicken.

Det här har blivit Osbornes favoritleksak.
I helgen har vi haft en av Saras hundar, Ville, på besök. Tillsammans med honom och matte fick Osborne idag uppleva snö för första gången.
Koppelträning i snön.

Lite djupt för både Osborne och Ville.

Osborne får tina i mattes famn.



söndag 27 december 2015

Det gröna fältets schack



Det gröna fältets schack. Ja, så kallas fotboll sedan länge. Än mera rätt i dessa dagar då fotbollen allt mera blivit en hjärnornas kamp där nya spelsystem sätts i sjön och blir brickor i händerna på tränarna.
Exempel på spelsystem: 2-3-1-1-3    och 4-2-3-1  
Där sedan de högst betalda tränarna  trollar med systemen och geniförklaras för att efter en tid idiotförklaras och få sparken. 

Tränare förresten, det gäng jag avser ska väl benämnas coacher för de flesta av dessa beträder nog aldrig den gröna mattan utan sitter på sitt kontor och skissar. Skisserna sätts sedan i händerna på assistenter som får sköta vardagsgörat.
Att jag skriver om detta just idag beror på att jag inspirerades av Boxing day och dess Premier league-omgång . 

Premier League-tabellen Boxing day 2015


LagSVOFMålPO
10Leicester18115237:251238
20Arsenal18113431:181336
30Man City18112537:201735
40Tottenham1888231:141732
5-1Crystal Palace1893623:16730
61Man Utd1885522:16629
70Watford1885523:18529
8-1Liverpool1876521:22-127
9-1Everton1868432:24826
101West Ham1868426:22426
110Stoke1875616:16026
120Southampton1866625:21424
130W.B.A.1855817:24-720
140Bournemouth1855822:32-1020
150Chelsea1854923:29-619
16-1Swansea1846816:24-818
171Norwich1845920:32-1217
181Newcastle1845919:33-1417
190Sunderland18331219:37-1812
200Aston Villa18151215:32-178

Inte ens i PL är något sig likt. Leicester i topp även om det blev förlust igår mot Liverpool, en klassiker på dekis. Andra klassiska lag som Newcastle, Aston Villa och mästarna Chelsea harvar i bottenregionen. Igår blev dessutom Arsenal avklädda av Southampton, 4-0 till The Saints. Och, när ska det bära hela vägen för mitt lag som just nu ligger fyra i tabellen.
                                                     


I dag skulle man lika gärna kunna kalla fotbollen för skumraskaffärernas högborg, inte minst med tanke på Blatters och Platinis avstängningar. Vad kan förväntas av fotbollen när dess högsta företrädare visar sig vara korrupta lögnare och mutkolvar. Apropå kolvar, var det inte bättre på den vajande majskolvens tid? Nacka Skoglund som föddes på Julafton 1929 och dog alltför tidigt, 1975. Ett tecken på  att det inte heller då var helt problemfritt inom fotbollen.
Två skum(ma)tomtar: Sepp Blatter och Michel Platini.
Fifflare I FotbollsAngelägenheter

Jose Mourinho har fått sparken från Chelsea och nu spekuleras det vilt om var han ska hamna. Kanske i Manchester United där Louis van Gaal sitter löst.
För att skapa ytterligare spekulationshysteri så har  Pep Guardiola sagt upp sig från Bayern Munchen. Han efterträdare är redan klar, Carlo Ancelotti som i somras fick sparken från Real Madrid. Men var hamnar Pep? I Manchester, City eller United, eller kanske i Chelsea.


Vart är då fotbollen på väg? Den tenderar allt mera att handla om ledarskapet på olika nivåer. Och då tyvärr det dåliga ledarskapet. Spelarna kommer  ofta i andra hand. Förutom det celebra gäng som sitter på guldkantade kontrakt.

Vad finns då sammantaget att säga om denna cirkus? Jo, när alltför mycket pengar är med i bilden så blir oxå pengarna  den verkliga drivkraften. En drivkraft som har en tendens att locka fram det sämsta hos oss människor. Oavsett om vi sysslar med fotboll eller nåt annat.

Efter att Juldagen varit helt sportfri så återställde jag igår balansen, genom att titta på Stoke - MUN, 2 - 0.  Nådastöten för van Gaal?

Sedan följde jag förstås småkronorna i J-VM.  Seger mot Schweiz med  8-3 . Åter i "vardagen"  så att säga. Inte riktigt ändå då det runt hörnet stundar flera anledningar att fira. 2016 är ju inte så långt borta.

PS Jag inser att ett inlägg som detta kan skrämma bort läsare, men nu är jag väldigt fotbollsintresserad så mina reflektioner omfattar även detta område. Det är ändå bara nån enstaka gång per år som jag grottar ner mig så här. God fortsättning!