Nyskapande och omskakande. |
Det känns förvisso märkligt att offret ger sin syn på hela händelseförloppet. På tiden som föregick mordet, hur mordet gick till och hur framtiden kunde tett sig om detta inte hade hänt. I slutet så talar offret bokstavligen från graven.
Det finns också förtjänster med hur dessa mord återges i serien. Här medverkar offrens anhöriga och anhörigperspektivet ges en central roll. Jag får också följa delar av polisens utredningsarbete. Själva gärningen rekonstrueras i detalj, i ord och bild. Varje program börjar med själva dödsögonblicket. Sammantaget är det en stor skillnad mot hur ett mord vanligtvis skildras i media. Då handlar det om jakten på mördaren, rättsprocessen och om gärningsmannen själv.
I de flesta avsnitt har det framgått hur de anhöriga känt sig övergivna av samhället. De har fått hantera sorgeprocessen bäst de kunnat, utan att erbjudas stöd och hjälp.
Allt på 60 minuter i ord och bild, dessutom väldigt detaljerat, få detta berättat för mig gör att jag som tittare skakas om ordentligt, vilket leder till att jag tänker ett antal steg längre än vad jag normalt gör när jag läser om ett mord i pressen. När jag får höra föräldrars, syskons och kompisars tankar så blir det så tydligt hur många människors liv som i grunden påverkas av ett mord. Särskilt berör oxå att så väl offer som gärningsmän varit väldigt unga. Unga människor med livet framför sig.
Vad som förvånar mig är att jag inte sett många rader i pressen om denna serie sedan den började sändas. Inte ens kriminologiprofessorn Leif GW Persson har dundrat i någon av sina krönikor.
Inför seriestarten så skrevs en del om denna series upplägg. Då beskrevs serien med uttryck som "utredningsporr", "säljande dödsannonser" och "etiskt haveri". Efter att ha sett serien så kan jag nog tycka att dessa omdömen ter sig rätt trångsynta. Men, det är väl så att starka upplevelser leder till tillspetsade omdömen.
Du som vill kan se serien på TV3 Play.