Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

onsdag 17 juni 2015

Mellan hopp och förtvivlan

Detta VM har engagerat mig mera än väntat.
Klockan är ånyo 03.50, men denna gång känner jag mig bestulen på en natts sömn.
Rubriken satte jag redan kl. 17.30. Den  visade sig vara väl vald för precis så pendlade jag under matchen Australien - Sverige. Tyvärr slutade det i förtvivlan även om Sverige fortfarande kan gå vidare. Efter nattens insats skulle det snarast kännas som ett hån mot fotbollen. 

I natt startade jag matchen utan att först ha nickat till. Redan när tjejerna sjöng med i nationalsångerna blev jag orolig. De australiska tjejerna kändes som en hjord frustande afrikanska bufflar  i jämförelse med svenskorna som liknade ett gäng oroliga kattungar som bestulits på morgongrädden. Där såg jag skillnad på inställning.

Att min oro var befogad visade sig direkt då Australien greppade taktpinnen och redan efter 4 minuter tog ledningen då den vindsnabba Lisa De Vanna  sprintade ifrån tröga svenskor och enkelt lade bollen förbi Lindahl.

Sverige kom tillbaka och Sofia Jakobsson, vars definitiva genombrott jag fortfarande väntar på, gjorde några berömvärda insatser innan hon snyggt kvitterade.  Sedan återföll hon till gamla synder. Ett ofta huvudlöst passningsspel som baseras på chans i s f säkerhet. Sverige hade sedan flera vassa chanser i 1:a halvlek, men icke. 
Lotta Schelin kom inte heller denna match med i spelet på sätt som hon ska för att hennes kvaliteer bäst ska komma i dagen. Hon ska inte behöva jaga och möta bollar vid mittlinjen, hon ska få bollar att jobba med i närheten av motståndarnas straffområde där hon bäst kommer till sin rätt. Vad har hänt med henne? Inte ett enda mål på tre matcher säger det mesta.

2:a halvlek var ett mörker. Jag undrar om Pia Sundhage vågar läsa passningsstatistiken. Sverige hade ett uruselt passningsspel. Adressaten var oftast bortglömd och passningarna slogs på måfå under devisen gå-re så gå-re. I natt gick det inte alls. 

Som om ett uselt passningsspel inte vore nog så var i denna match motståndarna både snabbare och fysiskt starkare även om inte heller Australien imponerade. Mentalt avgjordes matchen vid nationalsångerna, alltså redan innan avspark.

Sveriges räddningsplankor för att ta sig vidare finns i "rätt" resultat i någon av dessa tre matcher:
Colombia - England= Colombiaseger  är "rätt".
Spanien - Sydkorea= Kryss är "rätt".
Costa Rica - Brasilien= Brasilienseger eller 0-0 är "rätt"

Skulle Sverige gå vidare så väntar Tyskland. Smaka på den!

Efter nattens insats så är det tveksamt om jag är beredd att offra flera nätter. Men, jag brukar numera aldrig säga aldrig, så vem vet. 
Jag hoppas att BP och hennes kollegor är nöjda med denna matchanalys och lägesrapport.

Natti, natti känns passé nu när klockan är 04.38, allra helst som jag ska hinna klippa gräset idag innan skurarna kommer.
Det får bli tvärtom.
Gomorron!