Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

onsdag 25 januari 2017

Storstad vs landsbygd


Det här hittar du inte i storstan.
Du som återkommande läser min blogg kan knappast ha undgått det faktum att jag älskar att bo på landet. Kärleken till landsbygden får sig dock en rejäl törn när jag läser den här artikeln.  Landsbygden omnämns  här som något av ringa eller intet värde och får beteckningen skräpyta.
Det här vägrar jag kalla skräpyta.
Enligt  ekonomiprofessor Kjell A. Nordström vid Handelshögskolan i Stockholm så ser landsbygden om så där 30 år ut så här:
 "Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit".

Skräpyta? 
Samma skräpyta? i vinterskrud.

Det där är vad jag kallar en domedagsprofetia. Sådana levereras oftast av någon knäppgök i utkanten av något religiöst samfund. Att det nu är en professor som levererar framtidsvisionen borde förstås väga tyngre, men fan vet. Att idag ge sig på att sia om hur det ser ut år 2050 ter sig över huvud taget rätt vanskligt tycker jag. Jag behöver bara titta ut genom fönstret denna januaridag för att konstatera att det är nåt som inte stämmer. 


Höjer jag sedan blicken till landet over there så ter det sig än knepigare att ens sia om vad som sker i morgon. Dessutom, om 30 år har jag antagligen lämnat jordelivet så jag väljer att inte  lägga pannan i alltför djupa veck. Jag fortsätter att njuta av min landsbygd så länge jag kan. Njut du oxå, var än du befinner dig.
Växthusexteriör.

Hur ser då storstan ut om 30 år? Kanske så här :
Åker du dit så kommer du att hitta en innerstad dränkt i sopor, tusentals drogmissbrukare, massor av vilsna barn och ett gäng knäppgökar i varje gathörn. 

Resten då? Ja, dom längtar ut på landsbygden. Men, där har  till följd av skräpytornas förnäma avskildhet dessa nu antagit exklusiv karaktär och markpriserna har blivit så höga så att endast ett fåtal har råd att bosätta sig där. Detta fåtal som dessutom köper upp lägenhetsbeståndet i storstan för att ha som fritidsboenden. Eller som övernattningsboende när de åker in till huvudstaden för att titta på en fotbollslandskamp på vid den tiden fallfärdiga Friends Arena.
Även detta är en profetia, förvisso utan professorstyngd men ändå lika tramsig.
Växthusinteriör.


Sigge, Nelson och Osborne vill inte heller
bo i storstan.
Välkommen in i framtiden!