Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 22 december 2017

Tack för tipset BP!

Artikeln i mitt gårdagsinlägg som ni inte kunnat läsa kommer här efter att BP tipsat mig om att kopiera och klistra in artikeln i sin helhet. Det var inte heller helt problemfritt, men förhoppningsvis är det nu läsbart för den som vill ta del av artikeln. Tack BP! Vilken tur att man har bloggkompisar när ens egen tankeförmåga ibland bara når till nästippen.
Här kommer artikeln:

Shellmacken ett minne blott – Birger var med från början: "Det känns vemodigt"









En epok går i graven.
Före detta Shellmackens lokaler på Remsle i Sollefteå jämnas med marken.
– Här jobbade jag i 15 år som verkstadskille och det är klart att det känns vemodigt när allting försvinner.
Birger Frisendahl jobbade i 15 år  i Shellmacken på Remsle. Nu jämnas den anrika mackbyggnaden med marken.
Det säger Birger Frisendahl, 88 år, med lågmäld röst när han besöker området där byggjobbarna arbetar för högtryck med att riva och så småningom sanera platsen.
– Jag fick jobb här 1964 direkt när macken var färdigbyggd. På den tiden var den riktigt stor i sitt slag. Det fanns ingen jämförbar bensinstation i det här området, berättar Birger vidare.
Det var familjen Arvid Eriksson, i folkmun kallad "Kardan-Arvid", som gick från en småskalig bensinstation i Näsåker till en ny toppmodern station som även inkluderade en restaurang.
Restaurangen Tre Snäckor var ett populärt besöksmål för framför allt många förbipasserade åkare.
– Det var inte familjen Eriksson som hade restaurangen utan det var fru Lundin som stod bakom den. Hon var även matmor på Vallaskolan, upplyser Birger.
Antar att det blev många måltider i restaurangen medan du jobbade där?
– Faktiskt inte. Jag hade matsäck med mig till jobbet i stort sett varenda dag, och när jag sedan flyttade in i en lägenhet på Linjevägen ett stenkast från macken gick jag hem och åt på lunchrasterna.
Birger Frisendahl var med när Shellmacken öppnade på Remsle på 1960-talet.
Birger Frisendahl, född och uppvuxen i Näsåker, hade erfarenhet av verkstadsjobb innan han klev in i lokalerna på Remsle.
– Jag hade jobbat fyra år på macken i Näsåker hos Arvid. Dessförinnan körde jag bland annat lastbil och taxi. Intresset för motorer har alltid funnits där.
Så här såg macken ut sista åren som Shell innan det övergick till st1.
Det var full trafik i verkstadslokalerna på Shell Remsle medan Birger jobbade där. Kunder som ville ha sina fordon reparerade eller servade strömmade in mest hela tiden.
– Och var man inte inne i verkstaden fick man springa ut och ta hand om kunderna som ville fylla på bensin. Det var inte självbetjäning på den tiden utan vi hjälpte kunderna att fylla på bensin.
Här låg verkstadsdelen där Birger i huvudsak tillbringade sin arbetstid.
– Ja, inte bara det förresten. Man torkade även av vindrutan, kollade oljan och lufttrycket i däcken. Det blev en mindre service av bilarna därute också, säger Birger och skrattar vid tanken.
Birger var oerhört omtyckt på sin arbetsplats. Både av ägaren och bland kunder.
– Det Birger inte visste om bilar var inte värt att veta. Han kunde fixa precis allt, berättar Steve Eriksson, son till den numera framlidne "Kardan-Arvid".
Under åren Birger jobbade på Shellmacken var det mycket som förändrades och det gällde inte bara bensinpriserna.
– När jag började hade vi väl tre bensinpumpar, och alla sköttes av oss som jobbade här. Men med tiden blev det fler pumpar, kunderna tanka själv och vi hade både kassatankning och sedelautomat.
Berit Smedman (tv) hade Shellmacken på Remsle i fem år tillsammans med maken Urban innan de 2001 sålde rörelsen till Rolf och Peggy Sjöberg. Foto: Stefan Sundkvist
Allt som allt blev det 15 år i tjänst som verkstadsmekaniker på Shellmacken för Birger Frisendahl. För när macken såldes 1979 slutade även Birger.
– Sedan blev jag vaktmästare för fastigheten Orren 6 (samma fastighet där Tidningen Ångermanland har sitt kontor idag reds anm) och där var jag i 20 år innan jag pensionerades vid 70-års ålder.
Nu jämnas byggnaden med marken, det som var din arbetsplats i 15 år, vad känner du när du ser detta?
– Vemod, det är synd att det försvinner. Det här har ju varit en populär samlingsplats för många människor under åren. Både de som bor i Sollefteå och för bilister som passerar platsen.
Efter att restaurangen försvann var det under många år en kombinerad bensinstation med bil tillbehör samt livsmedel. De senaste ägarkonstellationerna drev det som bensinstation, biluthyrning, café, spelbutik samt med lite livsmedel.
Men nu är det historia. I framtiden finns här bara en automatstation för bensin och diesel.
Här hade vi även en tvätthall, men nu är allt borta, konstaterar Birger Frisendahl.