Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

onsdag 7 mars 2018

En blåsning

Omslaget säger intet om det som finns 
där innanför.
Som uppväxt i Ångermanlands inland ( Undrom, Kilforsen, Näsåker, Sollefteå) har jag ett intresse av att följa utvecklingen i min gamla hembygd.  Inte minst med tanke på landsbygdens avfolkning och Norrlands utarmning. Som ett led i detta intresse köpte jag boken Nya Norrland.  

Bokens författare är uppvuxen i Bollstabruk, en by bara 3 mil från Sollefteå. Jag visste att författaren är serietecknare, men hade ändå förväntat mig en bok med härlig text och kanske ett antal gamla bilder från Bollstabruk, allra helst som bokomslaget är just en bild av centrala Bollstabruk där jag mycket väl känner igen mig. Jag kände mig därför grundlurad när hela boken är upplagd som tecknade serier. Ett evigt sammelsurium av tecknade bilder och inte sällan oläslig text.
Nej, jag läser inte 263 sidor av detta.
När jag läste om boken så hade jag uppenbarligen inte särskilt noterat ordet serieroman. Så kan det gå när intresset för ämnet får gå före min annars grundmurade noggrannhet.
Bokens  budskap försvinner i röran eftersom den blir oläst.


Detta innebär att den här boken läggs på hyllan utan att egentligen ha påbörjats. Något som jag aldrig tidigare gjort då jag brukar ge böcker en chans på åtminstone 50 sidor. Lätt räknade är de tillfällen då jag lagt en bok åt sidan för att sedan aldrig återkomma till. Att jag avslutar denna bok  efter bara en handfull sidor och en snabb genombläddring medför att min vilande läslust får fortsätta vila.

PS Apropå boktiteln så fanns i min ungdom två dagstidningar där uppe , Nya Norrland (1907 - 1999) och Västernorrlands Allehanda (1874 - 1999). Nu finns bara en, Tidningen Ångermanland som tillkom år 2000.

PPS Apropå Bollstabruk så kommer jag ihåg när jag bodde i Sollefteå men spelade pojklagsfotboll för Undrom och vi hade bortamatch mot Bollsta. Då hände det att jag tog mopeden och åkte de tre milen från Sollefteå till Bollstabruk där jag mötte upp med resten av laget. Efter matchen så var det förstås mopedfärd hem igen. De va tider de.